Dagen före julafton och jag sitter här med en oerhört jobbig ångest. Julen ska vara en glädjens högtid men jag sitter här och uppskattar den inte alls. Jag vill inte ha jul. För mig är julen bara smärta och elände.
Jag ser inte framemot att umgås med släkten. All denna stress och press tar död på mig. Jag orkar inte med den.

Jag borde även vara nöjd med att jag fått permission över julhelgen men just nu längtar jag bara tillbaka till avdelningen där jag ligger inne. Jag orkar inte mer just nu ...

Det har hänt så mycket sen jag skrev på den här bloggen sist. Jag har blivit så fri jag tror jag kan bli från mina ätstörningar, fått en diagnos och ja, minns rent utav inte allt just nu.

Hur mår jag då?
Generellt mår jag ganska bra, men jag har dagar/perioder då jag inte orkar någonting. Då jag vill stänga in mig och gråta hur mycket som helst. Dagar då jag inte känner mig värd någonting och då jag har fått för mig att alla hatar mig. Likaså min sociala fobi. Jag kanske inte har nämnt det för er heller. Men jag har utvecklat en social fobi, men då jag börjar bli starkare i mig själv så har även den minskat. Den är inte borta men den är mindre. Jag menar, jag har till och med pratat inför klassen, både på svenska och engelska. Jag är faktiskt stolt. Jag är stolt över mig själv för det. Jag lyckades!
Var inte rädd för att berömma er själv då ni har gjort någonting bra, något ni har skjutit upp eller inte vågat göra tidigare. Jag vet hur det är att fastna i negativa tankemönster och hur svårt det är att ta sig ur. Det är så mycket lättare att trycka ner sig själv än att berömma sig själv, men tro mig, man mår så mycket bättre av att våga ta emot komplimanger och beröm. Både från sig själv och från andra.

Kommer jag aldrig att bli fri från den här skiten på riktigt? När jag har byggt upp mig själv så pass bra och känner mig stark i mig själv så faller jag alltid hårt tillbaka. Jag vill inte att Ana ska styra över mig mer, men det är tydligen det hon har tänkt hålla på med, jävlas genom att komma tillbaka när jag tror att jag är stark och kan stå emot och trycka mig till botten. Ska jag aldrig få leva ett liv utan ätstörningar? Jag orkar inte mer, vill inte känna mig tjock när höftbenen sticker ut, jag orkar inte. Hoppas jag kan få hjälp med det här snart, hjälp på riktigt där jag inte behöver höra av kuratorer och liknande att "det bara är att äta", för så enkelt är det inte. Det borde ni väl veta som ska vara insatta i det här.. Ni gör så jag tappar förtroendet för psyk. Snart tappar jag orken till att fortsätta kämpa, jag vill bara få hjälp där jag kan få prata ut, få stöd och hjälp. Jag orkar inte gå igenom det här en gång till, framförallt inte själv. Jag vill ha stöd och hjälp, men jag vågar inte be om den eftersom jag är rädd för att vara till besvär.

Bloggplatsen vägrar samarbeta så jag kan inte ladda upp någon bild..

Hej på er!

Jag har haft ett break från den här bloggen ett tag nu för att jag har haft det bättre, men säger haft av den anledningen att jag faller tillbaka till det jag hade lagt bakom mig, typ som min anorexi och depression.

Jag mår inte bra längre. Jag faller dit jag hade lovat mig själv att inte hamna igen.

Jag har saknat det, men jag vill ändå inte hit.

Jag vet inte vad jag vill längre.

Hej på er! Både igår och idag har Ana gett mig lite utrymme, jag har ätit mer än vad jag brukar. Igårkväll satt jag och tryckte i mig massa godis och idag har jag käkat nachochips med vitlökssås, varken hälsosamt eller speciellt nyttigt, men fick inte så jättehemsk ångest, så det känns faktiskt ganska bra. Och nu sitter jag på bussen på väg upp till arenan och hoppas på att få se årets sista semifinal (för AIK alltså). Har tänkt skriva ett annat inlägg om gårdagen också, hände en del igår som har tyngt mig en del, så håll utkik så berättar jag idag eller imorgon!

Jag kom hem från en kort joggingtur för ett litet tag sedan. Jag orkade typ ingenting så jag for hem igen, drack lite vatten och mjölk och nu sitter jag med en drickyoghurt innan jag ska gå ut med Ita. Klarade inte att göra en kort fasta fram till middagen. Men jag får se till att förbränna det nu på promenaden så jag förhoppningsvis inte går upp så jättemycket till imorgon.. Förresten så har jag gått ner 0.6 kilo sen igår, fast jag åt glass, så det känns bra! Nu är det bara och försöka hålla i tills jag når målvikten och hoppas att jag inte blir påkommen och stoppad innan, har ju bara 5.3 kilo dit, det är inte så mycket! Nu ska jag hjälpa min bror med disken och sen ska jag ut och gå, vi hörs!

Godmorgon! Det blev inte riktigt som jag skrev igår, glömde ställa väckarn så jag vaknade nyss, men det är ingen katastrof, tar bara en längre promenad istället. Ska satsa på att bränna minst 400 kcal, då har jag nästan bränt allt jag gick plus igår! Nu ska jag kliva upp så jag hinner ta en ganska lång promenad innan föräldrarna kommer hem. Vi hörs om ett tag!

Löpturen jag tänkte ta imorse blev en promenad med hunden, så det blev 305 kcal förbrända, men bättre det än ingenting alls! Däremot ligger jag på plus 500 i kaloriintag, vilket inte känns bra, speciellt inte när jag käkade massa glass ikväll och har inte haft möjlighet att träna bort det. Vill ingenting hellre än att fara ut och gå nu men jag vågar inte, är alldeles för rädd för att föräldrarna ska vakna plus att det är mitt i natten så jag skulle inte våga vara ute själv, fast jag behöver det, är världens äckligaste fetto ljust nu. Men jag får fara ut imorgon istället, kanske dubbelt om jag får mig upp i tid? Ska satsa på det, kanske ställa klockan på sju? Tror jag gör det, då hinner jag ut både på morgonen och på dagen, tar promenaden jag inte har tid med nu ikväll imorgon plus morgondagens motion. Sounds good!
Nu ska jag gå och lägga mig, fast jag inte är speciellt trött, men vi hörs när jag vaknar, puss!