Förlåt för att jag inte skrev mer igår, men jag mådde så dåligt så jag orkade verkligen inte, kan förklara mer i ett senare inlägg. Just nu sitter jag iallafall på bussen på väg till skolan med en nervositet i kroppen som är väldigt obehaglig, känner mig gråtfärdig och skit, men jag börjar vara van vid det här laget. Mamma skickade med mig en banan också så jag skulle äta nu på bussen, men inte vill jag sitta här bland alla människor och käka, dom kommer ju och titta på mig och tänka "Hur mycket äter tjockisen egentligen?" osv, sen kommer jag få bära på herr ångest också och han vill jag helst inte vara med. Nu ska jag kolla runt på lite bloggar och så, vi hörs!

Just nu ligger jag i sängen och bloggar lite, men jag ska snart ta bussen till affärn och köpa en smoothie som jag kan försöka få i mig. Idag har jag nämligen inte samma möjligheter till att hoppa över mina måltider som jag gjorde igår, för mina föräldrar är hemma. Men en smoothie borde gå bra eftersom den är både flytande och innehåller bara frukt. Nu ska jag klä på mig och göra mig klar, måste gå till bussen om 15 minuter. Ha det bra så hörs vi senare, Puss!

Förhoppningsvis kommer jag hem med någon sånhär!

Hej på er! Just nu sitter jag alldeles nyduschad i morgonrocken och dricker ett glas Cola Zero. Mamma bad mig att äta frukost, men jag vägrar äta så jag dricker bara lite cola så jag har fått i mig något iallafall. Sen ser jag verkligen fram emot kvällen då det bara är jag och min bror hemma eftersom mina föräldrar ska på firmafest, så jag har alla möjligheter i världen att hoppa över middagen också, vilket känns jättebra! Sen måste jag bara berätta att jag har gått ner ett kilo sen igår, även fast jag åt jättemycket igår, det går verkligen framåt nu! Nu väger jag 59 kilo, äntligen kom jag under 60 igen, som jag har kämpat, men det finns fortfarande massor som ska bort. Men ni får ha det bra så hörs vi senare, Kram!

Snabbgjorde en ny header, bara för att få ett "eget" utseende. Den blev inte speciellt bra men bättre än det förra iallafall. Om nni inte kan se den tryck F5!

Känner att jag måste återuppta bloggandet på den här bloggen. Det har hänt så mycket och livet har gått upp och ner. För att kortfatta det kan vi säga så här:

Jag kände mig nästan helt frisk i somras, gick upp kilo efter kilo tills jag stannade på en vikt på 63 kilo. Jag mådde inte så dåligt undertiden förutom mot slutet då jag kände att jag var tvungen att kämpa för att lyckas hålla vikten till sista mötet (vilket jag inte visste att det var) Det mötet behövde jag inte ställa mig på vågen vilket jag tyckte var väldigt skönt eftersom jag hade gått ner litegrann (dock inte speciellt mycket, högst ett kilo) men jag ville inte att mamma skulle få reda på det. När jag hade varit på det där mötet och jag hade blivit utskriven gick allt bara utför. Nu äter jag inte mer än ett mål om dagen vilket är middagen, för den kan jag inte komma undan. Förutom idag, då jag fick vara hemma från skolan för att jag sa åt mamma att jag mådde illa och det kändes som jag behövde spy, vilket var sant. Däremot ångrar jag mig lite för jag åt mer än jag brukar, har ätit lite frukost som gjorde mig en skål med naturell yoghurt och havreflingor, men jag kunde bara äta några tuggor innan det tog stopp, jag kände mig så fet och äcklig. Vad gör jag med mig själv egentligen?! Varför äter jag om jag vill gå ner i vikt? Jag blir tjock och kommer gå upp om jag äter! Jag skulle nog haft farit till skolan iallafall så jag skulle slippa den där extra måltiden..

Här har ni en mobilbild på min frukost som jag inte klarade av att äta upp..

Då har man fått en diagnos också..

Jag orkar inte med det här längre, Jag vill bara ge upp. 

Men jag vill ändå kämpa, kämpa in i det sista.

Jag vet att om jag inte kämpar så blir jag inlagd i Umeå, och det vill jag inte. Då skulle livet förstöras, jag skulle tappa utbildning och hade tappat kontakten med mina kompisar.

Jag ska kämpa fast det är jobbigt. Ångesten kommer, ångesten går, men när den är för jobbig kommer saxen fram. Det är så skönt men det blir bara värre av det egentligen, jag vet, men när det blir för jobbigt går det inte att låta bli. Gått upp i vikt har jag också gjort, 2 hg på en vecka, jag blir bara större och större och jag mår bara sämre och sämre. Jag vill gå ner i vikt, men jag går bara upp när jag äter som jag gör. Dom säger att jag äter för lite när jag själv tycker att jag äter för mycket.

Hur mycket ska man behöva äta egentligen? 

Dagen började med att jag försov mig ungefär en halvtimme. Jag skyndade mig upp och gjorde mig klar på 50 minuter, måste vara rekord, haha. Jag hann till och med gå till skolan.

Skolan var väl som vanligt, umgicks med mina kompisar och åt ingen lunch. Eller jag drack faktiskt ett glas vatten.

Jag kan inte äta, speciellt inte på skolan. Det känns som alla tittar på mig och tänka/säga "Titta så mycket tjockisen äter". Jag tycker att det är nog jobbigt att äta hemma, så hur tror ni då att det är på skolan?

Jag äter inte frukost eller lunch, det ända jag äter är lite middag.

Jag var förresten på BUP i måndags. Mamma hade tagit kontakt med dom när hon hade fått ett samtal av skolkuratorn. Att jag hade matproblem, jag åt mindre än vad jag brukade.

Mötet på BUP gick faktiskt ganska bra, dom ställde bara olika frågor. Nästa möte ska jag träffa en läkare också, inte pepp på det alltså, för då kommer dom säkert väga mig och kolla mitt BMI. Usch vad pinsamt, dom kommer få veta hur tjock jag är. Dom kommer tycka att jag är jag är jättetjock! Fast det är inte så konstigt för jag är ju det..

Tillbaka till dagen.

På kvällen vid halv sex så frågade mamma om jag hade ätit frukost, och nej det hade jag ju inte. Sen frågade hon om jag hade ätit lunch, och nej det hade jag ju inte heller. Då blev hin typ sur och började säga massa saker. 

Sen kom pappa in och då fick han höra vad vi pratade om, och då började han skrika och svära åt mig.

Jag gick upp gråtandes, mamma ropade på mig men hon fick komma upp till mig. Då började hon skrika åt mig också. Hon var väldigt nära ansiktet på mig. Dom vägrade lyssna på mig och dom skrek åt mig båda två - Nerifrån hallen. Jag "skrek" tillbaka uppifrån men dom vägrade lyssna på mig.

Jag blev så jävla förbannad, gick in på mitt rum och grät hur mycket som helst.

När jag hade nyätit lite gröt skulle dom ha mig arr äta hamburgare och pommes frites också. Hur fan tänkte dom då?! Hur tror dom jag ska orka det när jag har nyätit mig mätt?! Nu har det gått flera timmar sedan jag åt och jag är fortfarande supermätt! och dom försökte tvinga i mig mer mat.

Jag äter inte om jag inte är hungrig, jag vägrar att gå upp i vikt. Jag är redan så tjock som jag är. Jag skulle få panik om jag gick upp i vikt.

Sen sa mamma att om jag inte äter tre mål om dagen i helgen skulle hon ringa BUP på måndag klockan 8.00 och be dom lägga in mig. Men man lägger väl inte in någon som inte är underviktig? Jag är för frisk för att läggas in.

Jag vill inte bo kvar med mina föräldrar heller. Efter allt som har hänt nu den senaste tiden. Jag orkar inte mer, det är ju något varje dag. Sen är jag väldigt känslig också, jag tål inte speciellt mycket.

Funderade faktiskt på självmord också efter det som hade hänt, jag orkade inte mer.