Ingen förtjänar att må så jävlal dåligt, absolut ingen! men ändå gör man det. Man mår bara dåligt for no reason, tillslut orkar man bara inte mer, varför blir det så? Varför ska man känna sig fet, oduglig och ensam? Är det verkligen så man ska må? Det är inte så lätt att prata om allt heller som vissa verkar tro, man kan inte prata om allt med vuxna, och ibland finns det inget att säga, ingenting att prata om. Vissa är dock starkare än andra, vissa kämpar medan andra ger upp. Jag vill kämpa men det känns som jag kommer ge upp, kommer falla över kanten om ni förstår vad jag menar. Jag lovar mig själv saker som jag inte vågar hålla. Tänker negativa tankar om mig själv osv. Varför gör man det? Hur kan man börja må så dåligt när man inte har någonting att må dåligt över? Det finns många frågor man aldrig kommer få svar på men det är nog bara att gilla läget och kämpa! Kämpa för din familj och dina vänner! Jag ska försöka och vill att ni också ska göra det!