Varför duger jag inte för den jag är? måste man förändras för att duga till någonting? Vem finns för mig när jag behöver någon? Jag förtjänar inte att leva, det finns ingenting att leva för. Jag vill bryta ihop, men jag vågar inte, jag är rädd att min kompis (som sover här) ska märka något och det vill jag inte, jag ska låtsas må bra, men jag hoppas det är bättre imorgon, eller rättare sagt när jag har fått några timmars sömn.  Förtjänar någon att må så här dåligt? Jag vet att jag inte ska klaga egentligen, för jag vet att det finns dom som har det 100 gånger värre!

När ska jag våga prata med kuratorn? våga svara på hennes frågor, hon är ju där för att hjälpa mig, vi håller bara på att prata om mitt självförtroende, men det har blivit mer än det som är problemet. Jag mår dåligt psykiskt. Jag kan få lätta andningsproblem, hög puls och vill bara bryta ihop, men det brukar inte gå. Jag vet inte vad som är felet med mig. Ifjol hade jag en vinterdepression, men nu vet jag inte vad jag håller på att få, men jag hoppas hur som helst att jag kan dölja det bättre i år. Jag vill att folk ska tro att jag mår bra, fast jag vill vara ärlig mot mina vänner. Men jag kan inte prata med alla mina kompisar om det. Det är lättare att prata om det med någon annan som mår dåligt, för det är lättare för dom att förstå. Men jag vet faktiskt inte vilka som finns där för mig på riktigt, många säger det, men man kan inte tro på allt och alla. Jag vågar inte heller göra ett självmordsförsök heller, speciellt inte hemma eller på skolan, kanske långt inne i en skog där ingen ser en, för jag vill inte att någon jag känner ska få veta, eller iallafall ingen vuxen. För om någon får vuxen får veta kommer jag bara bli skickad till bup, bli skickad till vårdcentralen eller akuten och ta massa prover, och sen om jag har riktigt otur kommer jag bli inlagd, men jag mår inte tillräckligt dåligt för att bli inlagd egentligen.. Vet inte hur/vad jag ska göra. Ska jag kämpa vidare eller ska jag ge upp? Det är en sak jag tänker på ganska ofta. Är livet värt en chans? förmodligen för jag kommer må bättre imorgon, när jag har sovit en stund, om jag kommer att somna. Vem skulle bry sig om jag dog? många säger att dom skulle, men jag tror inte på tomma ord. Vem skulle bry sig om en tjej med så många kompisar så man kan räkna dom på sina tio fingrar skulle försvinna? (och då har jag räknat med dom som jag inte träffar så ofta, och dom som jag är med på skolan fast jag inte gillar dom så mycket jämt) Jag vet inte vilka som är äkta.

ungefär sådär känns det, om ni förstår^  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagen före julafton och jag sitter här med en oerhört jobbig ångest. Julen ska vara en glädjens högtid men jag sitter här och uppskattar den inte alls. Jag vill inte ha jul. För mig är julen bara smärta och elände. Jag ser inte framemot att umgås me...

Det har hänt så mycket sen jag skrev på den här bloggen sist. Jag har blivit så fri jag tror jag kan bli från mina ätstörningar, fått en diagnos och ja, minns rent utav inte allt just nu. Hur mår jag då?Generellt mår jag ganska bra, men jag har dag...

Kommer jag aldrig att bli fri från den här skiten på riktigt? När jag har byggt upp mig själv så pass bra och känner mig stark i mig själv så faller jag alltid hårt tillbaka. Jag vill inte att Ana ska styra över mig mer, men det är tydligen det hon h...

So I will pray to you right now To take away my sin, Heal away my brokenness and change this heart again, Without you I am nothing but a weak and dying man, So I will pray to you right now change this heart again, What is going through th...

Den här låten beskriver så sjukt bra vad jag känner. Jag vill, men jag vil inte ...