Godmorgon! Det blev inte riktigt som jag skrev igår, glömde ställa väckarn så jag vaknade nyss, men det är ingen katastrof, tar bara en längre promenad istället. Ska satsa på att bränna minst 400 kcal, då har jag nästan bränt allt jag gick plus igår! Nu ska jag kliva upp så jag hinner ta en ganska lång promenad innan föräldrarna kommer hem. Vi hörs om ett tag!

Löpturen jag tänkte ta imorse blev en promenad med hunden, så det blev 305 kcal förbrända, men bättre det än ingenting alls! Däremot ligger jag på plus 500 i kaloriintag, vilket inte känns bra, speciellt inte när jag käkade massa glass ikväll och har inte haft möjlighet att träna bort det. Vill ingenting hellre än att fara ut och gå nu men jag vågar inte, är alldeles för rädd för att föräldrarna ska vakna plus att det är mitt i natten så jag skulle inte våga vara ute själv, fast jag behöver det, är världens äckligaste fetto ljust nu. Men jag får fara ut imorgon istället, kanske dubbelt om jag får mig upp i tid? Ska satsa på det, kanske ställa klockan på sju? Tror jag gör det, då hinner jag ut både på morgonen och på dagen, tar promenaden jag inte har tid med nu ikväll imorgon plus morgondagens motion. Sounds good!
Nu ska jag gå och lägga mig, fast jag inte är speciellt trött, men vi hörs när jag vaknar, puss!

När jag klev upp ställde jag mig på vågen och blev ganska chockad, väger just nu 63.8, det var mindre än vad jag trodde. Men däremot så var jag väldigt yr så sitter just nu med ett glas cola zero till frukost. Jag hade tänkt fara ut och springa på helt tom mage men jag skulle inte klara det, så jag dricker lite kalorisnålt istället, det innehåller ju bara 0.3 kalorier per 100 milliliter, helt okej. Nu när jag har druckit upp så ska jag ta på mig träningskläder och fara ut och springa så jag hinner göra det innan mina föräldrar kommer hem. Ha det bra så länge, pussar!

Jag hade tänkt skriva mer igår men fick problem med internet så det gick inte, men jag berättar nu istället.
Som jag skrev igår så var jag tvungen att äta en korv från macken och det gick väl som det gick, kämpade i mig halva sen kunde jag inte äta mer, kände mig bara så fet och äcklig så jag kastade bort resten. Sen hade jag väldigt tur att morfar skulle gå på toa så jag inte behövde äta hela. Fast en av de andra busschaufförerna tittade jättekonstigt på mig, men vad ska jag göra, gå upp 100 kilo i vikt? Skulle inte tro det.. Sen åt jag faktiskt mer än vad jag kände att jag klarade av, så dom ska inte klaga på mig. Sen när jag kom hem så skulle vi äta middag, det blev sambalfläskfilé och jag var tvungen att äta två bitar och massa klyftpotatis så mamma inte skulle misstänka något om mina matproblem, fast jag skrapade bort all sås, och jag tror inte att mamma misstänkte något eftersom att jag åt såpass mycket, vilket känns väldigt bra!
Nu ska jag kliva upp, vi hörs under dagen!

Kom hem från promenaden för ett par timmar sedan, mina föräldrar hade hört mig när jag hade kommit ut för grannhunden hade börjat skälla (den skäller på allt som rör sig) men dom gjorde ingen grej av det eftersom att jag drar lögner om att jag inte håller på att sluta äta igen. Däremot så var jag tvungen att äta jättemycket frukost då jag inte kom undan.. Blev totalt 190 kalorier, så jävla fet så måste förbränna det nu. Fast jag fortfarande ligger minus på kaloriintaget så känns det inte bra. Så ska upp på mitt rum och träna litegrann innan jag ska göra mig färdig för hockeyn, förbränner lite kalorier där också eftersom jag ska stå (även fast jag står ganska still så förbränner jag mer än om jag hade suttit hemma i soffan) vilket känns väldigt bra. Och när vi liks pratar om hockeyn så kommer säkert min morfar bjuda mig på en korv, vilket inte känns bra eftersom det är jättemycket dressing i plus så är korven inte speciellt nyttig i sig.. Och hur ska jag kunna räkna ut dom kalorierna?! asså shit vill verkligen inte gå upp i vikt, är redan så fet som jag är.. Men får försöka göra det bästa av situationen och inte äta något mer innan jag far till hockeyn (mamma vill det, så blir lögn där också), har några idéer så jag kan slippa det!
Ni får ha det så bra så länge så hörs vi sen.

Bjuder på en kass bild som jag tog när jag skulle ut och gå, såg inte alls vad jag tog kort på men ni ser iallafall hur fet jag är, ni ser ju låren även fast jag har mjukisbyxor..

Hoppas att allt är bra med er. Jag har haft det ganska bra faktiskt, och det är därför jag inte har skrivit på den här bloggen. Till för ett tag sen, jag sover dåligt, är ledsen och nere typ hela tiden, vill inte äta längre, mår illa och vill spy. I'm falling apart. Jag är så less på allt fett på min kropp, jag vill bli smal och kan göra vad som än krävs för att lyckas med det. Idag ska jag gå minus i kaloriintag, det måste ske en ändring för så här kan jag inte se ut. Nu ska jag kliva upp och gå ut på en promenad, vi hörs när jag kommer tillbaka!

Ikväll och inatt har jag suttit och läst olika människors mobbing-historier och hur dom har haft det i skolan och i hemmet. Varenda historia tog ont i mig och fick mig att må dåligt, men det var en historia som gjorde extra ont, den fick mig att öppna ögonen för det jag själv går igenom just nu men har lyckats stöta bort och inte tagit åt mig så mycket av. När hon skrev sin berättelse så kände jag igen mig i nästan varenda ord hon skrev och det var hennes historia som fick mig att inse hur jag egentligen har det på skolan.
När jag kom till min nya skola efter sommarlovet så blev jag accepterad för den jag var. Det kom äldre elever och pratade med mig, smsade mig innan jag visste vem de var. Jag umgicks till och med med hon som jag aldrig har tyckt om. Jag trodde att gymnasiet skulle bli en tid jag skulle uppskatta och trivas i, men så blev det inte. Efter några veckor blev hon som jag umgicks mest med jättekonstig efter en liten incident som skedde med glimten i ögat. Hon blev skitsur på mig och började typ hata mig. Detta gjorde mig egentligen inte så förvånad eftersom att jag egentligen visste hur hon var sen tidigare påhopp hon har gjort mot mig och andra på våran förra skola, men även på Facebook. Hursomhelst så började hon sprida rykten om mig och började få i stort sätt hela skolan att hata mig. Så från att det flesta har kunnat prata med mig och brytt sig om mig, tänkt på mig och faktiskt sett mig som någon som var lika bra till att bara ignorera mig och inte låtsas som att jag existerat eller gett mig massa blickar och snackat om mig när jag inte har hört. Det här gjorde det inte lättare för mig när jag redan har haft en riktig jobbig tid i både livet och förra skolan. Har hunnit gå igenom både depressioner med självskada, självmordstankar och självmordsförsök och anorexi. Jag är inte fri från det än men jag kämpar varenda dag. Det värsta av allt är att hon vet att jag har/har haft det väldigt jobbigt och ändå är allt hon vill att trycka ner mig. Hennes högsta dröm verkar vara att trycka ner mig och få mig att må dåligt. Att jag inte fattade när människor försökte förklara för mig att hon inte var den hon verkade vara. Allt jag sa till svars var "Hon har förändrats" "Jag känner henne bättre än er". Jag var tillräckligt dum nog att tro att vi var vänner så jag försvarade henne när folk försökte få mig att inse att hon bara ville komma åt mig. Att jag var så jävla dum nog att inte förstå när hon har hoppat på mig tidigare, innan vi började i samma klass. Jag hatar att jag inte förstod, jag hatar att jag inte lyssnade på dom som såg igenom situationen på ett annat sätt än vad jag gjorde och jag hatar att jag bara stötte bort dom som försökte få mig att inse. Jag hatar att jag inte förstod vad jag satt mig i för situation. Men egentligen har jag väl ingen anledning till att klaga, jag får väl skylla mig själv eftersom jag var så dum som inte förstod vad som höll på att hända. Nu ligger jag här i sängen efter en sömnlös natt klockan kvart över åtta på morgonen och skriver ett klagoinlägg på en blogg som nästan ingen vet existerar. Ingen kommer säkert att se det här, men om nu det skulle vara någon som skulle hitta hit och orka läsa igenom detta skulle nog den stackars människan bara tycka att jag är fånig som ens orkar nämna i det här, det är bara fåniga problem som jag får skylla mig själv att jag har hamnat i på grund av min egen stupidness.. Nu ska jag prata med en som verkar bry sig om mig iallafall. Hör av mig i ett annat inlägg om vad hon mer har gjort mot mig och vad jag har för åsikter om det.

Jag hade egentligen tänkt fasta idag och imorgon, men när jag kom på att vi skulle fara med klassen och köra hundspann imorgon så åt jag litegrann iallafall. Däremot känner jag mig äcklig, fet, värdelös och hatar mig själv nu efteråt.. Men jag får försöka se det från den ljusa sidan, att det kan göra så att jag klarar av att göra till skolan imorgon, eftersom jag verkligen vill åka hundspann imorgon. För sist jag fastade så blev jag hemma från skolan dagen efter med sjukt illamående och spydde när jag försökte äta frukost. Men det blev bättre över dagen och jag kunde fara på skolan dagen efter. Det vill jag verkligen inte ska hända imorgon så jag försöker äta lite. Försöker övertala mig med att lite är bättre än inget fast jag egentligen tycker tvärtom..
Hur som helst, det här fick jag i mig trots allt: